Energiklass A–G: 5 vanliga misstag du gör

För en djupare genomgång, se allt om energideklaration.

Energiklass A–G är ett klassificeringssystem som många fastighetsägare och förvaltare missförstår eller misshanterar i praktiken, vilket leder till felaktiga beslut om energieffektiviseringsåtgärder och felaktig rapportering. Systemet är inte ett absolut mått på energiförbrukning utan ett relativt klassificeringssystem som jämför en byggnads primärenergital mot ett referensvärde för nybyggnad. Många tror att energiklass C betyder medelmåttlig eller genomsnittlig — det är helt fel. Energiklass C är faktiskt nybyggnadskravet, vilket innebär att endast nya eller nyligen renoverade byggnader nå denna klass. En äldre villa eller ett flerbostadshus från 1970-talet som når energiklass D eller E presterar redan väl i sitt sammanhang.

De vanligaste misstagen uppstår när fastighetsägare blandar ihop energiklass med faktisk energiförbrukning, inte förstår övergången från förbrukning till primärenergital som genomfördes 2019, eller försöker jämföra gamla och nya deklarationer direkt. En annan kritisk felkälla är att många inte vet hur olika värmekällor påverkar klassningen — en fjärrvärmevärmad byggnad kan få betydligt bättre primärenergital än en elvärmad byggnad med samma faktiska energiförbrukning, eftersom fjärrvärme värderas lägre i primärenergitalberäkningen. Läs vidare via FEBY energikrav.

Vad betyder energiklass C?

Energiklass C är inte ett mål för befintliga byggnader — det är lagkravet för nya byggnader enligt Boverkets Byggregler. Många fastighetsägare tror att de bör sträva mot energiklass C för sin äldre fastighet, men det är en missuppfattning som kan leda till onödiga och kostsamma investeringar. En byggnad från 1970-talet som når energiklass D eller E ligger redan långt över genomsnitt för sin årgång och värmesystem.

Energiklass C motsvarar ett primärenergital som ligger på eller under nybyggnadskravet för den aktuella byggnadstypen. För flerbostadshus är nybyggnadskravet cirka 75 kWh/m²·år primärenergi, medan äldre bestånd ofta ligger på 150–250 kWh/m²·år beroende på årgång, värmesystem och tidigare renoveringar. En byggnad från 1950-talet som når energiklass E eller D har redan gjort betydande energieffektiviseringsåtgärder eller ligger på nivåer som motsvarar mycket väl utfört underhåll.

Klassningen är relativ, inte absolut. Det betyder att en byggnads energiklass inte säger något om dess faktiska årliga energikostnad eller förbrukning i kilowattimmar — endast hur den förhåller sig till referensvärden för nybyggnad. En större villa kan ha högre totalt primärenergital än en mindre lägenhet men samma eller bättre energiklass, eftersom klassningen är normaliserad per kvadratmeter bebodd yta. Läs vidare via Energimyndighetens riktlinjer.

Hur fungerar energiklassningen i Sverige?

Energiklassningen i Sverige är reglerad av Boverket och bygger på EU:s energiprestandadirektiv (EPBD). Varje byggnad måste ha en energideklaration som visar dess energiklass. Klassningen baseras på primärenergital, vilket är ett vägt värde som tar hänsyn till vilken energibäre som används för värme, varmvatten och ventilation.

Primärenergital beräknas genom att ta den faktiska energiförbrukningen för varje energibäre och multiplicera den med en omvandlingsfaktor som reflekterar energibärens miljöpåverkan och ursprung. Fjärrvärme har en lägre omvandlingsfaktor än elenergifaktor eftersom mycket fjärrvärme produceras från restprodukter eller förnybar energi. En byggnad värmad med fjärrvärme kan därför få ett betydligt lägre primärenergital än en elvärmad byggnad med samma faktiska värmebehov.

Energiklasserna går från A (bäst) till G (sämst). Klasserna definieras genom intervall av primärenergital relativt ett referensvärde för nybyggnad. En byggnad klassas som energiklass A om dess primärenergital ligger på 25 % eller under nybyggnadskravet, energiklass B på 25–50 %, energiklass C på 50–75 % (detta är själva nybyggnadskravet), och så vidare. Energiklass G är reserverad för byggnader som ligger långt över kravet.

Beräkningen utförs enligt Boverkets metod för energideklaration och kräver data om byggnadens konstruktion, värmesystem, ventilation, solinstrålning, värmegener från människor och apparater, samt faktisk energiförbrukning från energiräkningar eller mätningar. För många fastighetsägare är denna process opak — de får en färdig deklaration utan att förstå hur klassningen kom till eller vad den egentligen säger.

Varför ändrades energiklassningen 2019?

År 2019 införde Boverket en stor förändring: övergången från faktisk energiförbrukning till primärenergital som grund för klassningen. Tidigare klassades byggnader utifrån deras uppmätta energiförbrukning i kWh/m²·år, vilket var enkelt att förstå men missvisande när det gällde miljöpåverkan. En elvärmad villa med 100 kWh/m²·år kunde få bättre klass än en fjärrvärmevärmad byggnad med samma värmebehov, även om fjärrvärmen var mer miljövänlig.

Förändringen genomfördes för att följa EU:s uppdaterade energiprestandadirektiv och för att skapa ett mer miljörealistiskt klassificeringssystem. Primärenergital väger olika energibärers faktiska miljöpåverkan genom omvandlingsfaktorer, vilket gör systemet mer transparent när det gäller klimatnytta. Mer detaljer i Fastighetsnytt branschnyheter.

Denna förändring skapade dock massiv förvirring. En byggnad som hade energiklass C under det gamla systemet (baserat på faktisk förbrukning) kunde plötsligt klassas som D eller E under det nya systemet (baserat på primärenergital), även om ingenting hade ändrats på själva byggnaden. Gamla och nya deklarationer är nästan omöjliga att jämföra direkt, vilket har gjort det svårt för fastighetsägare att bedöma sina energieffektiviseringsframsteg över tid.

Många energikonsulter och fastighetsvärderare klagade över övergången eftersom den gjorde historiska jämförelser meningslösa. En byggnad klassificerad före 2019 kan inte jämföras direkt med samma byggnad klassificerad efter 2019. Detta är en kritisk punkt som många fastighetsägare inte förstår när de läser gamla deklarationer och jämför med nya. För kontext, se Energiforsk forskning.

Vad är skillnaden mellan energiklass och energiförbrukning?

Energiklass är en relativ klassificering som jämför en byggnads primärenergital mot ett referensvärde för nybyggnad. Energiförbrukning är den faktiska mängden energi som byggnaden använder, mätt i kilowattimmar per år (kWh/år) eller normaliserat per kvadratmeter (kWh/m²·år). Dessa två begrepp är helt olika och kan inte användas omväxlande.

En byggnad kan ha låg energiförbrukning men ändå få energiklass E eller F om den värmesystem som används värderas högt i primärenergitalberäkningen. Omvänt kan en byggnad med högre faktisk energiförbrukning få bättre energiklass om den använder fjärrvärme eller annan energibäre med låg omvandlingsfaktor.

Exempel: En villa från 1960-talet värmad med elvärmepump kan ha en faktisk energiförbrukning på 80 kWh/m²·år men få energiklass C eller D, eftersom elenergifaktorn är låg (ungefär 2,0 enligt nuvarande regler). Samma villa värmad med direktel från 1960-talet skulle få ungefär samma energiklass trots högre faktisk energiförbrukning, eftersom elenergifaktorn är densamma. Men en identisk villa värmad med fjärrvärme och samma värmebehov skulle kunna få energiklass B, eftersom fjärrvärme har en lägre omvandlingsfaktor (omkring 0,7–0,9 beroende på värmekällan).

Denna skillnad är kritisk för att förstå varför två identiska byggnader kan få helt olika energiklasser. Det är inte för att den ena förbrukar mindre energi, utan för att energibärerna värderas olika i primärenergitalberäkningen.

Hur läser man energiklassen från en deklaration?

En energideklaration innehåller normalt en grafisk framställning av energiklassen — ofta en stapel eller ett klassningsschema som visar var byggnaden hamnar mellan A och G. Många fastighetsägare tror att de kan extrahera denna information automatiskt från en PDF-deklaration genom textläsning, men detta är en vanlig felkälla.

Energiklassens grafiska format — ofta en färgkodad stapel — är svår att läsa automatiskt med vanlig textextraktion från PDF-filer. Därför är det säkrare att beräkna energiklassen själv från två siffror som alltid finns i deklarationen: primärenergitalet (mätt i kWh/m²·år) och nybyggnadskravet för den aktuella byggnadstypen (också i kWh/m²·år).

För att bestämma energiklassen: Dividera byggnadens primärenergital med nybyggnadskravet. Resultatet är ett tal mellan 0 och cirka 2 eller högre. Energiklass A motsvarar 0–0,25, B motsvarar 0,25–0,50, C motsvarar 0,50–0,75, D motsvarar 0,75–1,0, E motsvarar 1,0–1,25, F motsvarar 1,25–1,50, och G motsvarar 1,50 eller högre. Detta är en mycket mer tillförlitlig metod än att försöka läsa klassens grafiska representation.

En deklaration bör också innehålla referensvärden — normalvärden för liknande byggnader från samma tid och med samma värmesystem. Dessa referensvärden hjälper till att sätta klassningen i perspektiv. En byggnad från 1970-talet som ligger under referensvärdet för 1970-talsbyggnader presterar väl för sin årgång, även om den inte når energiklass C.

Många fastighetsägare gör misstaget att fokusera på själva bokstaven (A–G) utan att förstå vad den betyder i sitt sammanhang. En energiklass D för ett flerbostadshus från 1970-talet kan betyda att byggnaden ligger långt över genomsnitt för sin årgång och värmesystem, medan samma energiklass D för en nybyggnad från 2020-talet skulle indikera allvarliga brister.

Vanliga misstag och hur man undviker dem

Det första stora misstaget är att tro att energiklass C är ett realistiskt mål för befintliga byggnader. Många fastighetsägare investeringar i dyra energieffektiviseringsåtgärder för att nå energiklass C, utan att inse att detta kräver investeringar långt bortom det som är ekonomiskt rationellt för äldre bestånd. En byggnad från 1980-talet som når energiklass D eller E har redan gjort mycket för att förbättra sin energiprestanda.

Det andra misstaget är att blandar ihop energiklass före och efter 2019-övergången. Om en byggnad klassades som C före 2019 och D efter 2019, har ingenting försämrats — systemet för klassningen ändrades helt enkelt. Många fastighetsägare tolkar detta som ett tecken på att byggnaden blivit sämre, vilket leder till onödiga åtgärder.

Läs vidare: Emphyxs rekommendationer.